Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I en gfafcypress om qvillen,
När den gyllne solen sprider
Sina milda aftkedsstrålar
På de moBsbeklädda vårdar.
På sin fordna älskarinna
Fäste han den morka blicken
Skarpt och hemskt, söm tröstlös brudgum
Fäster mörkt och tårfflllt öga
På den liljehvita brtiden,
Innan silfvferstjernigt täckte
Läggs uppå den trånga sängen.
Och han skot med sorgligt löje
Hennes hvita hand tillbaka,
Drog en ring utaf sitt finger,
Och med välkänd stämma sade:
”Grön och loekande ar kransen,’
Som du bär i dina händer.
Men — åt mig han q Var ämnad.
I Gr ef Adolfs’rika lockar
Må du fläta dina lagrar.
Jag vill ingen krans begära!
På Gref Adolfs hvita finger
Må du också, trogna flicka!
Denna gyllne ringen sätta,
Ty åt mig ej mer han passar.
Blekna ej, bli förfärad.
Hugo bär ej bröllopskläder,
Vill ej stora bröllopsglädjen.
Hugo ser du aldrig mera.”
Sä den svarte Riddarn talte
Till sin fordna äkkarinsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
