Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ttod som fefr t våten» faH» skrud
Liksom en ung till festen smyckad brud.
De morka ttldeil susftde så skSnt,
Det ang» graset var så friskt o<jh grönt,
Och fogeln sjöng och fjarUEn ystér flSg
Från Jo» tiH h>s, ofch lif éch vSlhist sög, —
Men Lill och liknöjd Hugo såg derpå.
Det var så lifligt — och rå dodt andå!
Der stod en lofsal, i hvars ljofva natt
Hans älskarinna ofta fordom sattf
När hon i Aydda, lyckligare dar
Besökte honom och hans gamle far;
Der i en oförgätlig aftonstund
Han första kyssen fick af hennes mund;
Der satt han sen hos henne mången gång
Vid månens sken och näktergalens sång —
Den var hans kärleks forsta helgedom,
Grön, skuggrik var han an som förr — men tomf
Der stod, beskyddad emot ’solens sken
Af alm och lönn, en källa klar och ren;
Der var det ljuiligt i den fordna tid
Att spegla sig, da Emma stod bredvid;
Då såg han blott sin älskarinnas bild,
Som or det djupa blå, så skon och mild,
Mot honom log — nu fick han endast se
Sitt egna sorgsna, bleka anlete. V
Så, hvart han gick, en bild från fordom kom
Med hotfull min, och bod att vanda om.
Ack! ingen sorg är bittrare än den
En trolös älskarinna eller vän
I menskans svaga hjerta väcker opp —
Det »r en sorg förutan tröst och hopp.
Den öfvergtftte ej beklagas bor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
