Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har bodde lUvels fröjder ock en gång,
Fast nu af dem hyart återljud förklingat.
Här hördes fordom harposlag och sång,
Här ädla mor i raska dansar svingat.
Här segranp glad och lugn i ostörd frid
På lagerskuggad hvilobädd sig sänkte,
Och tacksamt rörd på mången blodig striif,
På månget äfventyr från fordom tänkte.
Här mången gång i höstens aftonstund
I den af hundra lampor ljusa salen
Gick Ander spel ocli sång kring bordets rund
Den starkt förgyllda, fradgande pocalen.
Och denna borggård, der i våra dar
Man sällan ser en mensklig skepnad vandra^,
Förlr ’full af gullbesmidda svenner var,
Som då beställsamt trängdes med hvarandra.’
Nu sällan hörs en mensklig stämma der,
Blott vindens dofva sus ooh ugglors läte.
Hur tom i all din herrlighet du är
|>u stolte borg, du gamla hjeltesäte!
Men än liksom.för mer än hundra år
Uti Christinas och Carl Gustafs dagar
Uti det höga tornet klockan 6lår —
Den enda röst som här beständigt klagar.
Dock — mången bor ännu i dessa rum,
Fast känslolös för glädje som för smärta.
Ty hvarje mund, fast röd, är kall och stum,
Och under 6tålet klappar intet lijcrta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
