Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vander han altid andi gema tillbaka till dig.
Så i den vanliga natt bland millioner glindrande
stjernor
Söker vår forskande blick Venus, den strålande,
heldst.
Ja, som en stjerna, o Laura! dn ir. Med
omätliga rymder
Ödet har skiljt dig från mig. Dock frin din
skimrande hojd
Sänker du stundom en tröstande hlfck på den ensli-
ge sångarn,
Som med sin lyra i hand vandrar i sorgernas dal,
Lycklig, så länge ditt vänliga ljus förljufvär hans
vandring,
Lycklig så länge han ser dig på sitt lifs Horisont.
Suckande tankte jag så. Och i ekames lummiga
kronor,
Som om han sörjde med mig, suckade aftonen9 vind.
Foglarne songo ej mer på de nattomdunklade grenar,
Floras blomstrande barn slumrade alla så sött.
Lugnare bfef min stormiga själ i den lugna naturen,
Stilla jag vandrade hem, tänkte på flyktade dar4
Tankte på gtifternas frid och. längst formultnade
vänner,
Höjde min längtande blick opp till tle saligas hem.
Tänkte: o Laura, en gång när en fredlig
grönskande kulle,.
Skuggad af åldriga tråd, fuktad af himmelens gråt,
Gömmer deit tröttade sångarens stoft och hans
krossade lyra,
Och för att skingra en stund tankspridd du
öppnar en bok,
Faller kanhända din blick på mitt namn och ditt
•trålande öga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
