Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens Konung ej ännu vår sedd;
Men — hans gyllne hjessa stilja höjdes —
Trädens mörka kronor vördsamt böjdes,
Lifligare strax blef vmdeflsius,
Himlen mera klar och \j«us.
Och den sälla lärkan, skaldens systér,
Glad sig höjde öfver berg och dal,
Hon har rätt att flyga, hvärt hon lyster,
Ffennes lif förgiftar intet qval;
Henne ej bekymrets jextihand tvingar,
Ned till stoftet jublande hon svhigar
Under sång mot etherns blåa höjd,
Lefver blott i ljus och fröjd.
Och ur tusen rena sångarmunnar
Hymnen steg till Fadrens boning opp,
Och ur tusen åter öppna brunnar
Strömmade kring verlden ljus och hopp;
Hvad en soluppgång ändå är prägtig,
Hvad en sädan syn ändå är inägtig!
Som för vindens flägt en midnattssky,
Tviflets mörka andar fly.
Och jag st^d försänkt i stum förtjusning.
Lugn och säll jag bliclj^e mot skyn,
Då j*g hast)gt horde #>ni en susning,
Mellan Jöfven, Q<jh, hvad herrlig syn!
Laura sjelf, min ljufva älskarinna,
och hnJd<, som pqgdopiens guflinpa»
Kom med fri^a rosor få fin kind,
Lätt som g#född vesUfliv^.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
