Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack har om rar hennes blick, har brände
Hennes kyssar under skuggig; lind!
Lärkans sånger, vestanvindens susning,
Rosens purpur, apmmarhimmelns blå,
Liundens grönska, silfverbäckens brus ning,
© dem såg, dem hörde jag ej då!
Hon ar borta — ack iorgafves klagar
Jag fortviflad på den huldas grift:
Tåras mina ögon alla dagar,
Blekna kinderna af sorgenB gift.
Ty för evigt, evigt har hon somnat,
Vackes ej af tempelklockans ljud.
Hennes förr så varma hjerta domnat —
Maskar fräta på min sköna brad.
Bleka måne! du som sakta tågar
Fram emellan aftonmolnen grå,
Sköna Carlvagn! da som evigt lågar
1 det höga gullbeströdda blå,
O bestrålen med den hulda glansen
Grafven, der min flicka multnar bort:
Lysen blommorna i blomsterkransen,
Ty som hon de blomstra kort.
Hulda Engel! månn’ du ännu sänker
Någon blick till denna jord igen?
Månn’ du ännu med förtjusning tänker
På din sorgsne öfvergifne vän?
O helt visst! med stilla längtan blickar
Du på mig, der jag fortviflad står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
