Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock — besöket var kort — allt skönt Sr flyktigt
på jorden.
Åter i Norden jag Sr — der ser jag den
mörknande skogen,
Der den brusande sjön, o$h de granomkransadeklippör.
Fjettrad jag ar vid den torfva, mig födt. Med mitt
kroppsliga öga;
Skådar jag aldrig den sköna natnr, de heliga ställen,
Der de väldiga forntida män, de mäktiga andar /
LefVat sitt herrliga lif och rest iig eviga minnen.
Ensam jag sitter och ser hur-den sakta försvinnan-
de solen
Sjunker.och sjunker alltmer bakom de resliga tallar,
Som för aftonens kyliga vind besynnerligt susa.
Snart är han gömd, men i vestera ännu en leende
strimma
Skiftar betydelsefullt i gull och bländande purpur.
Så, när den jordiska »ällhetens sol i bedröivelsens
skyar
Sjunker och gömmer sin flammande rund , och ett
stigande mörker
Breder sig mer och mer kring lifvets dalar och höjder.
Hoppets vänliga ljus i aftonskymningen lyser,
Bådar den eviga morgonens sol och den himmelska
dagen.
Hör! i templets torn den festligt bjudande klockan
Höjer sin manande rost, och bebådar att sabbathei»
stundar.
Snart — (ty jag känner det väl) min lefnads aftoa
är inne,
Snart bebådar hon mig en längre, ljusare .sabbath.
Gamle, redlige vän, när en gång från Södem dn
Tängsr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
