Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— m —
Hösten.
Elegi till Hilma.
Ack! den nya tiden
Är fattigdomen* tid — den rika är ferlidcir,
Tegnér.
Himmeien mulnar och vinden tungt i lindarnas
krotior
Sackar, öch vågornä slå doft tnot den gulnade strand*
luftens vingade folk allre’n sina vandringar börjat;
Södern ar ännu som forr Nordiska skatornas iriåh
arens och sommarens heirrligä dai* forsvuiinit, och
hösten
Mörk, bedroflig och låhg,nalkas, o Hilma! igen*
losor och liljor förtjusa ej iner ditt leende öga,
Milda Zefirer ej mer smeka din bloftistftmde kind.
Utter i morgonens stuftd du itu Vid det älskade
fens tre t,
Fåfängt ofta din blick soker den flammätide soL
fejderna sörjande, sta i diinmans sVepning-, och himlen
Stormbebådande,’ mork, ser på de härjade fält.
Skingras om qvällen ibland de mörka, hotande
molnen,
Och i din älskade lund stum och allena du gart
fal i det klarnade blå du ser den skimrande Venus,
Väl med sitt klaraste sken I^una bestrålat din stig,
ilen den skyddande Shawlen häfs af kyliga flägtar,
Högar af vissnade löf hindra din sirliga fot
Jnderlig blir du till mods och det Ijufligt plågan-
r de minnet
M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
