Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är han! Hans kinder bleka
Vågor skölja, vindar leka
Med hans sköna, våta hår.
Inga tårar ser man falla,
Ingen klagan hör man skalla,
Kall, fortviflad, stam hon står.
Dystert hon.mot himlen blickar,
Dystert mot den öde sjo.
Och en ädel rodnad färgar
Hennes kinders rena snö.
”Stränga, fruktansvärda öden!
Jag förstår er — blott med döden
Standens fröjd betalas kan,
Få väl voro mina dagar,
Men deröfver ej jag klagar,
Lifvets skönsta lott jag vann.
När jag lefde i ditt tempel
En Prestinna var jag ju
Hulda Venus, stora Drottning!
Dig ett offer dör jag nu.”
Och med ljust och tårfritt öga
Störtar hon från tornet höga
Neder i det vilda haf.
Högt i sina blåa riken
Guden för de helga liken
Och han sjelf är deras graf.
Och med detta rof försonad
Åter fram förnöjd han far,
Och ur aldrig tomda urnan
Gjuter böljan frisk och klar.
* ■■WV^igVWi .1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
