Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu för de tyl Atreiders skuld gir under,
Och grymt en gång de giymma rycka ner
Djupt i forderf. Liksom de se mig nu
För egna bänder falla, må de ock
Af egna ättlingar försåtligt mördas!
Gån, snabba, hämnande Erinnyer,
Och slagten, skonen ej den hda här!
Men du, o Sol!
Som kor din vagn omkring den höga himmel,
Nar du flr se min fosteijord, o håll
Med gullbesmidda tömmarna ditt spann,
Och for min gamle far, min arma mor
Berätta du min död och mina öden.
Visst skall den arma, när hon detta hör
Ge opp ett rop, som vidt kring staden bjuder.
Dock — ej det båtar här att vekljgt klaga,
Hvad jag bor gora, bor jag gora snart
O död, o död! se mildt på mig och kom! ’
Der nere får jag mera med dig tala.
Men dig, o dagens sköna, klara stråle,
Och dig, du höga sol! jag hälsar nu
■För sista gången, aldrig, aldrig mer*
O ljus! O läoderliga Salamis,
Mitt dyra hem! o du min faders borg,
Och du, vidtfrejdade Athen, och du
Med mig uppväxta slägte, källor, floder,
Och J Trojanska slätter, och J alla,
Som älskat och som fostrat mig, farväl)
Det är det sista Ajas säger er,
Med dem der nere snart jag mer skall tal*
i —V*** W\—■ ■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
