- Project Runeberg -  Dikter /
93

(1914) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klockorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hon klämtar så sakta med en manande ton,
som dallrande segnar från zon och till zon
och, när han hunnit jorden, förklingar så ren
ädla själars längtan och aftonrodnans purpursken.

Hon manar dessa själar så allvarsdjupt och ömt
att drömma skönt och verka för vad de skönast drömt
och minner dem var kvällstund, vid solnedgångens brand,
om fjärran sanningsriken och oupptäckta skönhetsland.

Hon klämtar i trånad att viga in den stund,
då jordens släkten varda ett syskonförbund,
där varje smärta finner sin smekande tröst
och varje tröttat huvud sin vila vid ett älskat bröst.

Hon klämtar i trånad att stämma in en gång
med sina skära toner i folkens frihetssång,
att ringa över världen det saliga bud:
se, jorden blir Guds rike! Se, mänskligheten finner Gud!

Men i den andras gjutform förstelnande flöt
det mörker, som har ruvat i kaos’ dunkla sköt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rydbdikt/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free