Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vandringsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
Fantasos och Sulamit.
Han vandrar sen många många år
och söker och söker hennes spår.
Men stigarna äro så många
och vägarna så långa
och korsa varann i ett villsamt nät
med spår vid spår av fjät vid fjät,
som jämt förträngas av andra
–- det är så många som vandra –-
och alla plånas de inom kort
av vindar, skurar och drivor bort.
Men fast han sökt i så många år,
så långt som människominne når,
finns intet grått i hans bruna hår,
ej minsta veck i hans änne,
hans blick har glans, och hans gång är fri,
på läpparna spelar en melodi,
ty han vet, att han finner henne.
Hans ungdom är oförödlig,
väl därför att han tror och vet,
att hennes är av evighet,
att hennes är odödlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
