Du underbara
dunkla klarhet,
du himmelska blå,
som leende
sänker dig till mig
och lyfter min själ
till svala rymder
och helig stillhet!
Du ljuva Nirvana,
där, badad i renhet,
jag andar mig ut
i oändligheten,
men, samlad igen
i en återandning,
döpt i trånad
sjunker tillbaka
i jordens stoft!
* *
*
Jag känner mig din frände, himlaborna!
Till ariskt blod, det renaste och äldsta,
till svensk jag vigdes av en vänlig norna.
Mitt folk har till symbol av sina anor
fått himmelsblått i väna barnaögon
och himmelsblått i ärekrönta fanor.
