- Project Runeberg -  Sägner, berättelser och skizzer /
53

(1907) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -     5. Nero och hans älskarinna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Samma dag Petrus och Paulus uttågade genom porta
ostiensis, satt Nero på en utbyggnad till Caligulas palats
å Palatinen, samtalande med sin byggmästare Celer.

Celer var en konstnär efter kejsarens smak. Om
han hade öga för det stora och rena i Hellas’ konst,
veta vi icke, men sinne för det täcka, det retande och
lysande ägde han och förenade därmed en sträfvan till
det stora i yttre mening, till det som väcker häpnad
genom jättemått och väldiga former. När hans
konstnärssyner icke voro kabinettstycken, voro de feberdrömmar,
hvilkas verkliggörande utmanade all mänsklig makt.
Palats med himmelsstormande bjälklag, uppburna af
pelarskogar och i sin ordning bärande högt uppe i etern
klippor, uthuggna till stoder –; genomblickar, förlorande
sig i en oändlighet af kolonnader; vattenkonster, kastande
hela floder som droppar i rymden; marmordammar med
öar och roddarskepp; en värld af guld, elfenben och
pärlemor, af jaspis och marmor, smyckad med de yppersta
verk af Polygnotus’, Parrhasius’ och Apelles’ penslar, af
Fidias’, Skopas’ och Praxiteles’ mejslar – sådan var den
syn han framtrollade för kejsaren, medan de skådade ut
öfver Forum, Kapitolium och Esquilinus.

Nero lyssnade med större tjusning, ju lösare tömmar
konstnärn gaf sin vilda inbillningskraft.

»Men vet du», fortfor Celer, »vet du Cesar, hvad
jag ser där borta högt öfver hus och tempel? Jag ser
ett guda-änne, på hvars tinningar den nedgångna
solens sken ännu dröjer, sedan det slocknat öfver Roms
kullar. Jag ser en jättestod, hvars like världen ännu
aldrig skådat och mot hvilken faraonernas kolosser äro
dvärgar. Stoden är mitt palats värdig. Bilden bär dina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rydbsagn/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free