Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Nero och hans älskarinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nero visste dock medel att länka folkets vrede åt
annat håll. Det fanns ju i Rom en sekt, om hvars
ljusskygga, hemlighetsfulla bruk det gick så många
underbara sägner och misstroväckande nymären. Skulden för
branden kastade kejsaren på denna sekt, på kristianerna.
De drogos i hundratal inför domstolarne, och ehuru intet
vittnesbörd för åklagelsens sanning kunde afpressas dem,
talade de dock sådana ord om en himmelsk straffdom
öfver en syndig stad, att de fälldes till de gräsligaste
straff. De ifördes vilddjurshudar för att sönderslitas af
hundar; de korsfästes, de insyddes i tjärade säckar och
upphängdes på lyktpålar, för att lysa de orgiska fester
kejsaren i sina trädgårdar vid Vatikanen firade eller de
nattliga cirkusspel han gaf för att hålla folket vid lynne.
Men ehuru uppfostradt till blodtörst och ehuru
öfvertygadt om kristianernas brottslighet, kunde folket ej
förmås att jubla bifall till dessa grymheter. Det teg. Ja,
mången grät medlidandets tårar öfver Cesars och hans
fege domares offer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
