Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Nero och hans älskarinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»O, du Senekas värdige lärosven!» skämtade hans
dryckesbröder.
»Lefve dygden!» skrek Nero, »men jag känner ingen
annan dygd än uppriktigheten, som endast är ett
dumblygt namn för fräckheten. Ned med lasten! ... men
jag känner ingen annan last än skrymtarens, och hvarje
annan dygd än den jag nämnt är skrymteri.»
»Store filosof!» ropade gästerna skrattande.
Men nu brådtystnade kejsaren, och hans blick stannade
på en flicka, som stod bland de andra kvinnliga
åskådarne. Hon hörde dock ej till deras klass, ty hon
bar en enkel klädning, och hennes anletsdrag vittnade
ännu om barnets oskuld. Hennes stora svarta ögon
skådade med häpnad på omgifningen.
»Hvad hon är skön!» ropade Nero; »det är ju en
dryad från Idas skogar. Flicka, kom hit!»
Kejsaren vinkade henne åt sig. Hon kom.
»Hvad vill du, Cesar?» frågade hon.
»Barn, hvad heter du?»
»Jag heter Picerna.»
»Hvem är din far?»
»Min fader är soldat, han är centurion ... Men
vill nu äfven du svara på en fråga?»
»På tusen från dina läppar!»
»Har du, Cesar, eller min fader rätt?»
»I hvilket fall skilja sig då mina och din faders
tankar?»
»Du säger, att det finnes icke mer än en dygd:
uppriktigheten. Min fader har talat till mig om flere
dygder och bland dem om kärleken till fosterlandet, om
troheten mot fanan och den ed soldaten svurit Cesar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
