Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Herre, hvart går du?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade vaknat och höll vännens hand i sin. Hastigt stodo
fångvaktarne Processus och Martinianus framför dem,
lossade deras länkar och sade till dem: »Flyn! Portarne
stå öppna! I morgon är det för sent. För oss och alla
bröderna äro edra lif för dyrbara, att tyrannen skulle få
taga dem. Herrens ängel har förut frigjort eder ur bojor
och fångelsen. I Herrens namn ären I frie äfven nu!»
Då Petrus hörde detta, steg han upp. Fly! ljöd det
rundt omkring honom; fly! ropade i denna stund hans
eget bäfvande hjärta. Dödsångest omtöcknade hans
sinnen ... och när han återkom till sans, fann han sig på
en ödslig gata långt ifrån fängelset, med en molntyngd
natthimmel öfver sig, från hvilken regnet, jagadt af
häftiga vindstötar, nedstörtade i strida skurar, medan
stormens röster tycktes upprepa maningen: fly, fly!
»Broder Paulus!» ropade Petrus med dämpad stämma,
men ingen svarade. Paulus var icke med honom. Hade
denne stannat i fängelset och försakat den tillbjudna
friheten, eller hade han flytt åt annat håll? Petrus visste
det ej, och hans feberbrinnande hjärna, hans klappande
hjärta vägrade honom att tänka vidare däröfver. Gisslad
af själfuppehållelsedriften och utan att hämmas af de sår,
som fångkedjorna skaft i hans lemmar, hade han ilat
öfver romerska torget och Velia och in i dalgången
mellan Palatinen och coeliska berget. Nu låg framför honom
en gata, som ledde till Capenaporten och appiska vägen.
Än några minuter, och han skulle hafva stadsmuren
bakom sig. Stormen, slagregnet och mörkret gynnade
hans flykt. Gatorna voro folktomma, väktarne syntes
hafva åt de vreda naturmakterna öfverlämnat vården om
den sofvande stadens trygghet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
