Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lille Viggs äfventyr på julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var tidigt på morgonen, då mor Gertrud gick ut
att göra uppköp hos lanthandlaren i den aflägse byn.
Nu led det mot solnedgången, men hon var icke
hemkommen. Vigg var ensam i stugan. Tystnad rådde rundt
omkring, så långt heden räckte.Under hela dagen hade
icke en bjällra hörts och icke en färdeman varit sedd.
Vigg låg på knä med armbågarna mot bordet och
tittade ut genom fönstret. Det hade fyra rutor: de tre
voro öfvervuxna med isblommor, men på den fjärde hade
han andats, så att isen tinat upp. Han väntade på mor
Gertrud, som skulle komma med ett hvetebröd, en
pepparkaka och ett grenljus, ty det var julafton, men ännu
sågs hon icke till. Solen gick ner, och skyarna vid
himlaranden lyste som de fagraste rosor. Öfver hedens
snö göt sig ett blekrödst skimmer. Snart smälte alla
färgerna samman i ett fruset blårödt, och fästet mörknade.
Det mörknade än mer inne i stugan. Vigg gick till
spiseln, där några falnade glöd lågo i askan. Det var
så tyst, att när träskorna på hans fötter klapprade mot
golfvet, tyckte han, att det kunde höras öfver hela heden.
Han satte sig vid speiselkanten och undrade, om
pepparkakan, som han väntade på, hade hufvud och förgyllda
horn och fyra ben. Han undrade också, huru
domherrarna och bofinkarna kunde ha det på julaftonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
