Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lille Viggs äfventyr på julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommo de in i ett grant rum med ljuskrona i taket.
Där satt nådig frun och gäspade, och fröknarna tittade
på en färglagd tafla, som undervisade dem om det allra
viktigaste i deras jordelif: huru folk senast klädde sig i
Paris. Herremannen satt halfslumrande med händerna
hopknäppta öfver magen och tänkte på sin höga
bildning, ty han hade i ungdomen läst latin och sedan gjömt
hvad han läst.
Hans granne, gamle nämndemannen, var däremot en
obildad man, ty han kunde bara sibel och lagboken
och litet mer dessutom, men hade, stackars han, haft
intet latin att glömma.
Vätten framlämnade gåfvorna, som mottogos kallt,
utom stjärnan. När vätten framräckte henne och sade, att
det var en gåfva från kungen till herremannen, steg denne
upp och log och bugade och talade om konungens nåd
och sin egen ovärdighet. Därefter gick han in i
närmaste rum, där han trodde, att ingen såg honom, och
ställde sig framför spegeln och fäste stjärnan på sitt
bröst och, ett tu tre, hoppade han upp och gjorde hvad
fröknarna skulle kallat ett battement och sade till sig
själf: nu har jag nått mitt lefnadsmål; sådant får man,
när man är ett snällt barn.
»Är han ett barn?» frågade Vigg.
»Nog är han det», svarade vätten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
