- Project Runeberg -  Sägner, berättelser och skizzer /
112

(1907) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -     Från barndomen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beskydd, somnade han. Det första han såg om morgonen
var samma lugna anlete. Slutligen trädde farsoten
äfven öfver hennes tröskel, och när hon var död, bars
från henne den hälsning, att hon dött nöjd, emedan hon
fått veta, att det skulle gå honom väl. Hvad skäl hade
han då att vara rädd?

En gammal hellenisk skald har sjungit om en moder,
som i bräcklig farkost, med en sofvande son på skötet
gungar ute i mörkret på stormande haf. Sof ljuft, mitt
barn! Hvad rör dig böljan, som brusar här förbi, eller
stormens tjut eller ljungeldarna i kolsvart natt? Om
dödsfasan kunde af dig förnimmas, då... Men jag beder
dig: sof! Och jag heder till Zeus: fräls mitt barn!

Som sagdt: staden bäfvade ännu i minnet af det
förflutna året. Mången trodde, att farsoten var ett
förebud om yttersta domen. En gång, när det talades om
de där augustidagarna, togs bibeln med de stora spännena
fram, och det lästes om en black häst och hans
ryttare, hvars namn var Döden, om stjärnors fall från
himmelen och vredens dag, som närmar sig.

Det lästes äfven ur en annan bok, hvars första blad
visade å svart grund en gul- och rödskimrande stjärna i
ett dunsthölje, som förlängdes och liknade ett släp.

Ordet kometen nämndes ofta. Om kvällarna stod på
gatan folk i grupper, som samtalade och såg mot himmelen.

Kometen syns tydligt, sade en afton, kort före liggdags,
husets tjänarinna. Hon tog gossen vid handen och
förde honom ut. Det var ännu icke nattmörkt, men här
och där i det dunkelblå blinkade stjärnor, och bland dem
tedde sig stjärnan med släpet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rydbsagn/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free