Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pojkarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en dotter så fager och så tro’. Det här är ju fånig
båtsmanspoesi. ’Pojkarne’ ... det handlar väl om tjufstreck
och ...»
Landshöfdingen afbröt plötsligt sin med hemska ögonkast
ledsagade kritik, och det såg nästan ut som om han
blifvit flat. Han stirrade tyst i visan. Tystnaden räckte
visst ett par minuter. Han hade icke väntat att här påträffa
de pojkar han här fann. Han genomögnade visan
från början till slut, ehuru han förmodligen kunde henne
utantill. När han slutat läsningen, var hans uppsyn förvandlad.
Den var allvarlig, men icke arg och hotande.
»Gosse», sade han, »du har brutit mot lag och förordning.
Gjorde du det med vett och vilja eller icke?
Visste du ej, att denna mark nu är fridlyst till höskörden?»
»Nej.»
»Gosse, säg mig, plär du ljuga?»
Den tillfrågade teg.
»Svara!» sade landshöfdingen med höjd röst; »är
det din vana att ljuga?»
»Nej.»
»Har du då aldrig ljugit?»
»Jo.»
»Många gånger?»
»Åja, det är nog många gånger sammanräknadt, men
oftast talar jag sanning.»
»Läs det här!» – Han pekade på den sida, hvarå
rubriken »Pojkarne» fanns. – Han påtog åter en ryslig
uppsyn och strök med handen sitt spanskrör ned emot
doppskon: »Sedan skola vi uppgöra saken med hvarandra.
Jag släpper dig icke, innan du fått en minnesbeta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
