Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en klosterbroders dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess gestalter, såsom drömmens, invärtes danade. Måhända
kommer den inifrån den värld, i hvilken vi röra
oss, och då är dess elände intet annat än det trogna
aftrycket af vår egen själsbeskaffenhet. Om vi blifva
sämre med åren, hvad under då, om mannens värld i
skönhet icke kan mäta sig med barnets?
Jag hör, att en grubblare vid namn Kopernik beröfvat
jorden dess värdighet af skapelsens medelpunkt,
krossat de sfärer, som hitintills kretsat omkring henne,
och drifvit änglarne ur den sal, hvarifrån jag såg dem
nicka så vänligt ned till ett troende barn. Godt, detta
förstörelseverk fattades blott för att göra den dystra lefnadsdrömmen
än ödsligare. Vår inre förvändhet har hunnit
så långt, att den yttre världen för att vara dess afbild
måste afkläda sig sista trasan af poesiens härlighet.
Har världens utseende väl vunnit i sanning därför, att
det nu förvandlar sig till skepnaden af en gränslös öken
i hvilken jorden kringhvirflar som ett sandkorn för nödvändighetens
samum? Jag tror det icke, jag tror, att paradisets
värld med lustgården, i hvilken Gud steg ned och
vandrade, när aftonen svalkades, har lika stor verklighet
som Ptolemæi, och Ptolemæi lika stor som denne Koperniks.
Det är samma ting på olika sätt förnummet –
skådadt genom glas af olika slipning. Ja, jag tror, att
den skönaste världen är den sannaste. Fördenskull tror
jag på paradisets och vill lefva mig in i den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
