Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blyertsteckningar från Rom. III. Kolosseum. Hvilka voro barbarerna? Kolosseums ättlingar. Skådespelen. Röfvarstycket Laureolus. Munken Telemak. Signor Rosas gräfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åskådarnes förböner och kejsarens nåd. Också spelade han
med en kraft och en natursanning, som tillvunno honom
stormande bifallsrop från romerska folket och uppmuntrande
leenden från kejsaren, som delade sin uppmärksamhet
mellan honom och den skarlakansklädde dvärg,
som alltid följde honom till teatern och där satt vid
hans fötter. Då kom slutuppträdet, som framställde
Laureolus’ straff och alltid plägade framkalla handklappningar,
när bödelsdrängarne utförde sin sak så väl, att
korsfästningen utan skada för skådespelarens lemmar fick
villande likhet med en verklig. Men Domitianus hyllade
»det naturalistiska i konsten», drifvet till sin spets, och
han tyckte om att öfverraska, såsom tigern gör det från
snåret. Korset inbäres, den fängslade skådespelarens
armar utsträckas ... och på en vink från kejsarlogen
drifva bödlarne spikarne genom hans händer och fötter
och resa dödsträdet, öfversköljdt af det vrålande offrets
blod, i höjden. Åskådarne sitta ett ögonblick stumme af
fasa; de se en verkligen, ej skenbart korsfäst Laureolus,
men det hade sina vådor att ej finna ett skämt af Cesar
godt. Senatorerna klappa händerna, riddarne likaledes, och
folket instämmer. Naturalismen hade vunnit den mest lysande
seger den intill dessa våra dagar har att uppvisa.
Äfven den gången satt skalden Martialis bland åskådarne.
Hemkommen skref han ett af dessa sirliga epigram,
som voro läckerbitar för hans samtid, och rosade däri
kejsarens smak och kärlek till sanningen i konsten. Hofpoeten
satte kronan på den kejserliga nedrigheten. Men
den som då gjorde sig till hofpoet fick icke vara nogräknad.
Till Martialis’ olycka, men till romerska rikets
främjande hände det, att kejsartronen efter Domitianus’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
