Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blyertsteckningar från Rom. IV. Campagna di Roma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
År 1783 omstörtades de af den siste Stuart, kardinalbiskop
af Frascati, som af spillrorna uppbyggde ett passionistkloster.
Med det dådet gick den kungliga ätten i sin graf.
Under de fyra första århundradena af romerska fristatens
tillvaro var Latien ännu ett hem för bondelif och
bondefrihet. Dess åkerbrukare utgjorde kärnan i Roms
stridsmakt. Men i den mån Rom vidgade sitt välde och
dess stormän riktade sig, veko de små gårdarne för de
stora godsen, de själfägande arbetarne för slafvarne, de
enkla vanorna för öfverdådigt lefnadssätt och sedlig ruttenhet.
Fåfängt sträfvade en Kato att uppehålla en fornromersk
sed, då grundvalen för denna allt mer vittrade.
Den väna bilden af hans maka, som lägger slafvinnans
dibarn till sitt bröst, vill smeka oss med ett sken af det
patriarkaliska, men skenet häfves af hans egen hjärtlöshet
mot de gamla arbetshjon, som utslitit sina krafter i
hans tjänst. De många små hemmen med starke män,
dygdiga kvinnor och friska barn försvunno allt mer, och
för hvarje ny utskrifning till härtåg funnos i Latien allt
färre frie, vapenföre män. Böndernas ättlingar drogo sig
inom städernas murar och förvandlades där efter hand
till en lat, stolt och orolig pöbel. Landtlifvets idyll hade
slagit öfver i ett sataniskt tillstånd. Kring de praktfulla
herresätena, hvilka hvart och ett kostat hundratals bondgårdars
fall, och i hvilkas salar orgiska fester och vilda
backanalier firades, arbetade tusentals slafvar, smidde
järn, på åker och äng, tills de efter solnedgången inföstes
i sina ohyggliga sofstall med bommade portar och gallrade
gluggar. De gödde marken med förbannelser mer
än med svett, och marken bar frukt därefter. Malarian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
