Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Buddha återvände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dess skönhet är, man kan säga, tillbedjansvärd. Antingen
orsaken är att finna i de olika ämnena eller i olikheten
hos de folklynnen, som bearbetat dem — hellenernas
ädlaste gudatyper, formade i myter, i marmor, brons, elfenben
och guld, uthärda ingen jämförelse med denna ur det
finaste tanke- och känslostoff danade människobild. Detta
ideal har med den indiske konungasonen sammangjutits
till ett — säkerligen icke utan verklig frändskap mellan
båda. Det är den sålunda uppståndne Herren Buddha
Arnold här besjunger.
Att hans sång kunnat i Europa röna sådan framgång
är anmärkningsvärdt, men må ej till sina följder
öfverskattas. Den har tonat in i en tid, för hvilken
temat »striden om tillvaron» nu länge varit speladt af
full orkester och hvars öra därunder blifvit vandt vid
stormande ljudböljor och skärande disharmonier. Det
är blott under en paus de blida tonvågorna från östern
äro förnimbara; de skola snart dö bort i den vilda
janitscharmusiken. Det människoideal, som deras ackorder
tolka, är likasom vilsekommet ibland oss. Prins
Siddhârta tog den sårade svanen i sin famn, »lugnade med
smekningar hans orofyllda hjärtas slag», läkte hans sår
och försvarade honom mot jägaren, som gjorde anspråk
på sitt byte. Det nya idealet, segraren i striden om
tillvaron, låter oss veta, att Siddhârta däri gjort orätt, ty
han bröt mot den världslag, som bjuder, att den svage
skall gå under.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
