Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ting och fenomen ur empirisk synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilja, föreställning vore de verkande faktorerna, samt
för psykologien en triumf att kunna framställa människan
som ett helt, i hvilket hvarje lifsyttring hade sin psykiska
grund och sin psykiska följd. Dessa vetenskapsgrupper,
fysiken och fysiologien å ena sidan, biologien och
psykologien å andra, äro i sitt inbördes förhållande
komplementära, och deras olika metoder kunna icke utan skada
för dem själfva sammanblandas. Det är filosofiens uppgift
att sammansmälta deras upptäckter till ett.
Medan detta stora resultat afvaktas - förmodligen varder
det först i idealernas värld till fullo förverkligadt
- har tillsvidare en hypotes, sådan som den Häckel-
Nägeli’ska, sin uppgift att fylla. Ett intyg härom är den
otillfredsställande Spencerska framställningen af
världsutvecklingen. Spencer börjar med rent mekaniska
förutsättningar, och sedan han gjort utvecklingen till en
lag (den är ett resultat af lagar) och gifvit den en
formulering, som han hypostaserar till en världsdanande och
världsomdanande makt, kommer han i sin stora syntes
till den afgörande, den kritiska punkten: huru lif uppstått
på en jord, som ditintills icke företett spår däraf, och
här, just i denna punkt, som framför alla andra tarfvar
förklaring, står hans teori svarslös, och den gapande
afgrund, öfver hvilken den skulle slå bryggan, visar sig
lika brant och djup som någonsin. Han börjar med en
aspekt: den mekaniska och måste, när den första lifsgnistan,
den första organismen uppträder, fortsätta med två,
hvilkas dualism han erkänner oförklarlig, enär äfven han
kommit till den slutsats, att det psykiska och det fysiska
icke kunna ställas i orsaksförhållande till hvarandra.
Darwinismen är mer psykologisk till karaktären än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
