- Project Runeberg -  Varia (filosofiska, historiska, språkvetenskapliga ämnen) /
XIII:147

(1910) [MARC] [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pessimistiska hugskott af en optimist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Befolka en obebodd ö med arbetaresöner, som
uppfostrats fint och få politiska och sociala
företrädesrättigheter, samt med aristokratsöner, som få arbetarebarnens
uppfostran och bestämmelse. När några släktled gått
undan, skall den nya adelsklassen uppträda med samma
eller större högfärd än någonsin en gammal aristokrati,
och den nya arbetareklassen skall bära sin underlägsenhet
med samma otålighet som den nuvarande eller, väl
sannolikare, med en än större, än starkare, i röd
omstörtningslusta spelande, emedan dess ärfda instinkter göra
dess belägenhet odrägligare.

*     *
*



Ingenting är farligare än att göra sig en idealiserad
bild af en undertryckt samhällsklass, hvars förkämpe man
ville vara. Man har idealiserat borgaren i förhållande till
adelsmannen, bonden i förhållande till stadsbon, arbetaren
förhållande till borgaren. I en förfluten mansålders
pseudorealistiska dramer af tyskt ursprung var borgaren
vanligen en så ypperlig människa; ministern, amtmannen
feodalherra spelade hin ondes roll. I franska romaner
från julimonarkiens tider var arbetaren smyckad med alla
människonaturens fullkomligheter. Faran af en slik
idealisering ligger däri, att den, som trott på dess sanning,
känner sin goda vilja, sin medkänsla svalna, när
erfarenheten visat, hur föga verkligheten motsvarar utmålningen
— när den klass, för hvars bästa man velat verka, tappat
den vackra masken. »Jag finner nu», säger den
själfbedragne, »att dessa människor icke äro värda, att man
sträfvar för dem».

*     *
*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 2 10:46:08 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rydvaria/a0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free