Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kroppsarbetarnes ställning i Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
226 VIKTOR RYDBERG.
I några af dessa myrsamhällen bekväma sig herrarne att
arbeta vid sidan af sina slafvar; i andra däremot har
man det på en gång märkvärdiga och löjliga skådespelet
af en röfvare-adel, som till den grad afvant sig från ett
verksamt lif, att denna adels medlemmar ej blott icke
arbeta, utan också äro för lata eller för högfärdiga att äta
eller röra sig ur stället utan slafvarnes hjälp. Slafvarne
mata dem och bära dem, och de svälta hellre ihjäl än de
nedlåta sig till att själfva taga sin föda i munnen. Det
enda göromål de ägna sig åt är kriget. Är det fråga om
plundringståg eller försvar af egen stack, då visa dessa
annars så lata myror mycken rörlighet och mycket mod.
Människostammar som lefva af jakt, hafva få eller
inga slaf var. De behöfva dem icke och skulle hafva
svårt att lifnära dem. När en jägarestam besegrat en
annan, låter man i bästa fall krigsfångarne löpa sin kos
eller man slår ihjäl dem för att slippa möta dem än en
gång som fiender och medtäflare om jaktmarkerna. Däremot
kunna boskapsidkande stammar draga en viss förmån
af att äga slafvar; men slafveriet i fullt utbildad form, slafveriet
som grundval för ett lands ekonomi, finner man
först hos de åkerbrukande, fullt bofasta folken. Det gafs
forntiden knappt ett enda folk, som icke hade slafvar.
Ursprungligen bestodo desse af krigsfångar och deras afkomlingar;
därefter äfven af frifödde, som för skulder de
icke kunnat gälda, eller för begångna förbrytelser dömts
friheten förlustige. Därtill kommo under tidernas lopp
massor af friborne handtverkare och arbetare som icke
mäktade uthärda konkurrensen med slafarbetet och sålunda
hade att välja mellan hungersdöden och träldomen.
Krigen voro emellertid hufvudkällan, hvarur slafveriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
