Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tysk eller nordisk svenska?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska ärfva, som är det grekiska ordets vanliga
märkelse, men ej af det tyska besitta. Vi kallas i nya
testamentet Guds arfvingar och Kristus’ medarfvingar, och
jorden göres i frälsarens löfte och i den högste domarens
utslag till de fridsammes, ej till de stridslystnes,
arfvedel. Därför öfversätter ock Luther mer ordagrant i det
senare stället: »Kommt her, ihr gesegneten meines Vaters,
ererbet das Reich». Därför öfversätter ock isländingen
med sitt fina sinne både för grundskriften och
modersmålet Matt. 5, 5: »Sælir eru hógvoerir, þvi þeir munu
jardðrikð erfa»[1].
Det lågtyska betügen i sin svenska form betyga
har ock att fröjda sig åt bibelnämndens ynnest. Det
uppdyker flerestädes där ######## bort, som vanligt,
återgifvas med vittna; det uppdvker annanstädes, där än
vitsorda, sanna, styrka, än tillkännagifva hade
varit träffande uttryck. Så heter det i Matt. 23, 31:
»Därmed betygen I om eder själfva, att I ären söner af dem
som dräpt profeterna», och i 1 Kor. 15, 36: »Det
betygar jag, mina bröder, vid den berömmelse jag hafver
af eder i Kristus Jesus». Thomander tolkar Matt. 23,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
