Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tysk eller nordisk svenska?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framhåller dock som efterdöme för ordets nyttjande just detta
»gömma i sitt hjärta», som bibelnämnden ratat*).
Det förstås af sig själf, att bihelnämnden föredrager
afbilderna af begreifen, befleissen (sich), betriegen,
bekümmern, bestimmen, bekannt o. s. v. framför de svenska
skönja, urskilja, inse, vinnlägga (sig), svika, oroa,
ängsla, ärna, stadga, fastställa, afgöra, känd, kunnig
o. s. v. Bekymmer, hvartill vi ägt ett fornsvenskt
frändeord utan be, har nästan utträngt både sorg och
omsorg, äfven där grundskriften påkallar någotdera af
dessa. Man skall, enligt bihelnämndens svenska, icke mer
tala om morgondagens omsorger, utan om morgondagens
bekymmer. Alla de skiftningar, som vår nordiska språkskatt
är i stånd att gifva uttrycket för hjärtats djupare och
varaktigare eller lättare och flygtigare oro, öfversuddas
af bibelnämnden med den enformiga och grådaskiga färgen
af detta låneord.
*) Äfven här finna vi med nöje, att förf. till »Dansk
Hjælpeordhog» står på vår sida. Han yttrar: »Allm. bruges
gemme kun om udvortes ting, som man vil frede ved at
afholde dem fra beröring, ödeläggelse, fra tyve- og röverhånd;
men netop derfor egner det sig fortrinligt i det bihelske sprog,
hvor det og findes mange steder, især i den gamle pagts böger.
I den nye pagts böger er gemme mangfoldige steder udtrængt
af bevare el beholde, hvilket stadig kommer igen i vor
alterbogs messebönner, skönt det i hund og grund er tysk, el.
forvare. Hvor langt inderligere er ikke, i lighed med den
gamle folkelige psalmes: »gem nu Guds ord udi hjærte og sind»
at oversadte: Maria gemte engelens ord i sit hjærte; hun
gemte sin söns ord; når de höre ordet, gemme det i ett
smukt og godt hjærte; der har gemt den gode vin...; lige så
alterbogens bönner at sige: gem os, o Gud, i din favn; gem
dine börn i dit hjærte; gem os, o frelser, dit ord i vort
hjærte gem os under dine engles vinger... Om gemme i forhold
til de fremmede ord torde det gamle ordsprog: »gemt er ikke
glemt» gælde.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
