Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnestal öfver C. W. A. Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medklingande dallring. Den nyromantiska skolan hade tystnat
för en annan, som med djärfva strängaslag förde dikten,
den länge ur dagens lif förvisade, in på tidsidéernas
tummelplats. Strandberg lyssnade och tjustes af de kraftiga
greppen, de lidelsefulla tongångarne. Till anlaget
sin egen man, var han dock ännu för outvecklad att icke
med sin friska emottaglighet röna starkt intryck af denna
ungtyska sångarskara, som dyrkade hvad som var honom
själf heligast: frihet och fosterland. Och sålunda tillföll
det Talis Qualis’ ungdom att hos oss återspegla en skiftning
i det tyska andelifvet med samma trohet som den
unge Atterbom hade speglat den närmast föregående. Med
samma trohet, men med större själfständighet. Själfva
spegeln var icke lånad: han var slipad af det svenska
stålet och lade något af det svenska blå i skiftningen.
Sedan Strandberg år 1844 utgifvit i öfversättning två
häften tysk lyrik, dikter af Herwegh och Hoffmann von
Fallersleben, följde året därpå Talis Qualis’ egna Sånger
i Pansar. Pansaret, ehuru smidt och smyckadt efter
ungtysk förebild, döljer icke den ynglings högnordiska
växt, som dragit det på sig, än mindre kynnet i den ande,
som ger denna lembyggnad lif och hållning.
Ljuf och för vårt släktes utveckling ouppskattligt
betydelsefull är den poesi, som förandligar hvardagslifvet,
tröstar i dess sorger, öppnar blicken för det lillas skönhet,
skärper sinnet för rösterna, som hviska ur det fördolda,
och förfinar känslan för den omgifvande naturens
fägring och mystik. Men det finnes också stämningar
inom oss, hvilka vi undfå som lemmar i en större
lekamen – i folkets, ja i mänsklighetens – och äfven dessa
bundna stämningar vilja vi ha lösta genom skalden. Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
