Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal vid afslutningar i Djursholms samskola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och betydelse? Skyldigheten kvartstår äfven då. På
sanningskrafvet får icke prutas.
Men skilsmässan måste ske på giltiga grunder.
Mistningen af ideal är icke endast smärtsam; den är, om
opåkallad af sådana grunder, den mest förfärliga förlust,
som kan drabba samhällen och enskilda.
Många år skola icke hafva förflutit, innan ungdomen,
som här undervisas, går ut i lifvet och ser sig ställd bland
kämpande världsåskådningar, mellan hvilka man har att
göra sitt val. Deras kamp är oundviklig, och det vore
ovist att klaga öfver den. Försöken, som gjorts att kufva
meningsstriden och bringa alla hjärnor att tänka efter
samma reglemente och kommando, ha kräft större offer
än striden själf och endast ökat dess förbittring. En af
dessa världsåskådningar framträder som en skärande
motsats till den, hvarmed de unge i regeln utgå ur skolan
och hemmet, ty den förkunnar, att världen är en
mekanism, från evighet byggd och ombyggd af slumpen och
drifven af en evig, blind nödvändighet. Där finns ingen
plats för Gud, ingen plats för en absolut bindande plikt.
Många bland dem, som omfatta denna världsåskådning,
äro förträffliga människor, hvilka handla lika pliktenligt,
som om de ansåge morallagen vara den heligaste
af alla. Det finns ibland dem äfven de, som anse, att
deras åsikt, ehuru sann, kan varda i sina praktiska följder
fruktansvärd, men i sin sanningsskräck tillämpa det
gamla valspråket: »Må det rätta ske och världen förgås!»
Det är icke underligt, att i detta läger träffas utmärkta
karaktärer. Till att på allvar omfatta en frånstötande
och tröstlös lära, hvars anhängare ha ingen jordisk förmån
däraf att vänta, därtill kräfvas försakelse och mannamod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
