Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal för gästerna vid 1881 års konstnärsmöte i Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1869 icke varit utan betydelse för vårt samhälle, och
uttalade han sitt hopp, att den, som nu är inne, skall
bära än rikare frukter. Ja, måtte hon varda ett steg
emot det mål, som ännu i fjärrn hägrar för allas våra
blickar: konstens innerliga förening med de nordiska
folkens lif, skönhetssinnets vakenhet äfven i deras djupare
lager! Konsten vill, som eken, hafva en djup jordmån
att nedskjuta sina rötter i. Som det sanna, så vill äfven
det sköna varda hela mänsklighetens egendom. Det är
icke drifhusets luft, som utvecklar konsten, ehuru hon
i sin spirning kan, särskildt i vårt luftstreck, kräfva den
ömtåliga plantans vård. Kommen till viss år vill hon
dock äfven hos oss ha den fria himmelens luft att andas,
vill hon att historiens vindar skola sia i hennes krona,
vill hon lefva i folket och med folket. Vi synas hafva
en rättighet att tro på en tillnärmelse till detta mål, då
vi se, att allt flera enskilda hem låta konsten påtrycka
sig prägeln af skönhet och harmoni. De stora andliga
personligheterna, staten, kommunerna, städerna,
korporationerna skola, hoppas vi, i sin ordning känna behof af
att förvandla sina hem, de offentliga byggnaderna, till
vårdar af sina största och bästa minnen och smycka dem
för samtiden och för kommande släkten med vittnesbörd
i form och färg om hvad deras tid har känt och velat,
har älskat och efterträtt.
Än en varm tacksägelse till de konstnärer och
konstvänner, närvarande och frånvarande, som bidragit att göra
denna utställning till hvad hon är! Vi sakna nu ibland
dem trenne män, som, då tanken påvårt företag först
uppstod, ännu lefde, men sedan bortgått dit, hvartill
tidehvarfens aningar förlagt en högre och oförgänglig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
