Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tal vid Callas graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tal vid Callas graf.
[1]
Den 9 september 1880.
Djupa gåtor möta oss invid griften. I denna
sinnenas värld synes varaktigt och beståndande. Allt
är där förgänglighet. Hvarje ögonblick öppnar nya
grafvar; hvarje stund bevisar dödens makt; allt är som en
ström med böljor jagande hvarandra, uppsprungna ur en
okänd källåder och försvinnande i ett djup af ogenomskådliga
mörker. Men utgör denna kedja af flyktiga högringar
allt? Finnes intet varaktigt och evigt? Tron
svara: det finnes, och förnuftet upprepar hennes trygga,
jublande ord. Det finnes ett evigt, o detta eviga är
Gud, och vi äro i Honom, vi må befinna oss på denna
eller på den andra sidan dödens port. Tron litar
förtröstansfullt till kärlekens ord läppar: »Jag är uppståndelsen
ochl lifvet. Hvilken som tror på mig, han skall lefva,
om än han död blefve, och hvar och en, som lefver och
tror på mig, han skall icke dö evinnerligen.» Förnuftet
finner, att trängtan efter sanning, vördnad för det rätta
[1] Minnesord öfver Rydbergs svägerska, då hennes stoft, förut jordfästadt, nedsattes i grafven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 2 10:46:08 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rydvaria/b0071.html
