Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nyaste teologiens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för hvilka då stod Hengstenberg. Då denne förklarade skillnaden
kyrkorna emellan för oriktig, kunde han visserligen hafva rätt,
men han begick på samma gång det felet att vara inkonsekvent
mot sina egna åsikter, hvilka annars lägga så utomordentlig vikt
vid de dogmatiska formlerna. Men hvad som karakteriserar hela
hans fraktion är, att den ställer ändamålsenligheten öfver
sanningen, makten öfver rätten. I sin ifran för furstarnas
gudomliga rätt att vara folkens och kyrkornas förmyndare,
glömmer han både förnuftsskäl och sådana förmaningar som dessa:
»Varer ingen människas trälar!» och »I måsten alltid lyda Gud
mer än människor!» Fraktionens organ är »Evangelische Kirchen-
Zeitung»; sina käckasta stridsmän äger den i åtskilliga lekmän,
Stahl, Leo, Gerlach o. s. v. För dessa är kyrkan en rättsanstalt,
icke en sig fortbildande andegemenskap, och gammal häfd heligare
än de inre vittnesbörden. Hengstenbergs hufvuduppgift var att
utrota rationalismen. Att för detta ändamål våga en vetenskaplig
dust med densamma, därifrån aktade han sig visligen; han
begagnade ett bekvämare medel, att nämligen svärta, nedsätta och
afsätta enskilda rationalistiska personligheter. Huru han härvid
gick tillväga, därom kan läsaren erhålla närmare besked i Schwarz’
bok.
Efter år 1848 hafva partiets krafter och fordringar ytterligare
tillväxt. Tillika med det politiska blef det kyrkliga
tillbakaskridandet starkare, därvid stödjande sig på både goda
och onda instinkter. Till de goda hörde det otillfredsställda
religiösa behofvet hos folkmassan, till de dåliga trögheten och
fruktan. I nämnda års rörelser behöllo »de historiska makterna», som
man älskar att uttrycka sig, segern, men icke det närvarandes makter,
Vana. II. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
