Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om kyrka och prästerskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johannes döparens dop, »tills han blef borttagen ifrån oss»
(Apostl. G. 1: 22). Den tredje, Paulus, blef genom den från
döden uppatåndnes personliga uppenbarelse gjord från Jesu
förföljare till hans sändebud. Alla innehade den fullmakt,
som Petrus i sitt tal vid apostlavalet, Apostl. G. 1,
framhåller såsom nödvändig, att nämligen ha varit ögonvittne
till att Jesus är uppstånden från de döda. Endast ur kretsen
af sådana vittnen kunde en apostel väljas 1). Och med
utslocknandet af det släkte dessa vittnen tillhörde
utslocknade älven möjligheten af apostolatets fortsättning.
I det att »halva sett herren Jesus» 2) låg således det första
oundgängliga villkoret för att blifva apostel.
Apostlarnes betämmelse var att såsom ögonvittnen till Jesu
uppståndelse och omedelbara emottagare al hans lära förkunna
hans messianitet och den genom honom vunna uppenbarelsen till
folken samt därigenom utbreda hans församling.
De voro för detta ändamål särskildt utrustade med komplexen af
de nådegålvor, som don helige Ande verkar inom församlingen.
Apostlarnes krets sammanföll ursprungligen mod denna, och de
framträda sålunda förenande hos sig siandets, undervisandets
(eller. lärandets), parakläsins, helbregdagörelsens,
kraltverkandets, barmhertighetsutöfrandets samt styrelsens och
omvårdandets (diakoniens) gåfvor.
Af allt detta följer med nödvändighet (hvilket äfven
en så »högkyrklig» teolog som Kahnis erkänner), att
1) Apostl. G. 1: 8, 22; 1 Kor. 9: 1; 15: 8.
2) 1 Kor. 9: 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
