Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om kyrka och prästerskap
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smärta förmärkt, att furstarne i de reformatoriskt sinnade
delarne af Tyskland visade stark benägenhet att rycka till 
sig ledningen af de kyrkliga angelägenheterna, hvilka Luther, 
äkta demokratiskt, velat anförtro åt det kristna folket själft. 
Denna furstarnes lust att inrätta »statskyrkor» tadlade Luther 
i så häftiga ordalag, att en författare i våra dagar knappt 
skulle kunna begagna dem. Redan då funnos sofister, som sökte 
försvara samvetstvång från statens sida med det ömkliga argument, 
att när staten uppträder mot en »irrlära», förtrycker den icke
samvetena, utan skyddar blott den offentliga ordningen, som 
genom religions- och sektfriheten skulle kunna råka i fara. 
Detta på en gång listiga och dumma påstående, som man än i dag 
kan få höra, besvarades af Luther med följande ord: »Kätteri kan 
aldrig med våld afvärjas; därtill behöfs ett annat grepp; här 
gäller en annan strid än med svärdet. Guds ord skall här strida; 
uträttar Guds ord icke saken, så blir den outrättad äfven af
den världsliga makten, om också denna fyllde världen med blod. 
Kätteri är ett andligt ting, som man ej kan sönderhugga med järn, 
ej bränna i eld, ej dränka i vatten». - Statsmakten, tillade 
Luther, är dessutom obefogad att döma och inskrida i andliga ting, 
har således ej rättighet att »afvärja irrläror»; detta 
öfverskrider den förnuftiga gränsen för dess verksamhet.
Huru djupt har icke den lutherska kyrkan sjunkit under hans 
ståndpunkt, hvars namn hon bär! De åsikter Luther här uttalat 
äro kristendomens, humanitetens och den moderna civilisationens; 
men huru smädade och förkättrade hafva de icke varit och äro de 
icke ännu hvilket motstånd hafva de icke rönt och röna de icke
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>