Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den mänskliga utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de villfarelser och gjort tvifvelaktiga de sanningar, af hvilka
hennes religösa behof hitintills varit tillfredsställda; sedan
filosofien fullbordat detta i sig själf nödvändiga förstörelseverk
hade densamma lagt sig att hvila på sina lagrar, hänvisande den
tröstlösa, efter yttre stöd letande människoanden att söka hjälp
hos sig själf i en passiv dygd, i likgiltighet för världen och i
lidelsernas tämjande eller ock i en lugn och obekymrad njutning af
världens materiella håfvor. De bildade delade med Plinius den
åsikt, att mångguderiet var härledt ur människans svaghet, som
fördelat fullkomlighetens egenskaper på många, och att det högsta
väsendet, hvad än det är, icke bekymrar sig om människornas öden.
Odödlighetstron, den första i alla tider, som hoppet omfattar,
den första i alla tider, som tviflet angriper, var enligt samma
sorgliga uppfattning en frukt af människans förmätenhet.
»Människan», säger Plinius i sin naturalhistoria, »är uppfylld af
önskningar och behof, som gå i det oändliga och ej kunna
tillfredsställas; hennes natur är en lögn, förenande det största
armod med det största högmod; under så svåra olyckor är det bästa,
Gud förlänat människan, att hon själf kan beröfva sig lifvet».
Att i en så dyster världsåskådning finna tröst, kunde ingen. Att
lugnt emottaga den såsom en bitter skänk af förnuftets forskning
och med densamma förena själens jämvikt och en oförtruten verksamhet
i mänsklighetens tjänst, kunde endast några få hjältesjälar. För
människorna i allmänhet dugde icke en sådan lära. Äfven de, som
predikade henne i filosofernas lärosalar, fruktade, att hon, blifven
allmän, skulle spränga samhällsbanden. Såsom nödvändig för staten
ville man därför kvarhålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
