- Project Runeberg -  Varia (filosofiska, historiska, språkvetenskapliga ämnen) /
XIV:556

(1910) [MARC] [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om likbegängelsesätten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beröfva honom hans andel i uppståndelsen och den eviga
saligheten.

Men redan före kristendomens uppkomst, i republikens sista
tid och kejsardömets första årtionden, varsnar man en
reaktion till förmån för det urgamla och inom vissa
romerska släkter vidhållna bruket att nedlägga liken
obrända i klippa eller hvalf och sarkofag. Denna ständigt
växande reaktion bland hedningarne fick en bundsförvant i
de kristnes afgjorda förkärlek för samma begrafningsskick,
och båda samverkade därhän, att i femte århundradet efter
Kristus hade likbränning nästan upphört. Men ännu sedan
kristendomen blifvit allhärskande, förekommo dock enstaka
fall af likbränning och fortforo att förekomma ända till
slutet af det åttonde århundradet.

Hvad nedläggningen i mull vidkommer, var den för de kristne
uppenbarligen motbjudande, ehuru den icke kunde bevisas
vara oförenlig med deras tro och uppfattning af
skyldigheterna mot de döde, när nämligen alla laga åtgärder
voro vidtagna för att trygga grafvarnes helgd och bestånd,
men en hvar, som åt sig och sina kära kunde bereda
klippgrifter, gjorde det. De fattige underkastade sig tunga
uppoffringar härför. Bevis äro de romerska katakomberna med
sina till flere millioner beräknade, i bergen urhålkade
grifter, och de romersk-kristna begrafningsföreningarna,
hvilkas uppgift var att förskaffa äfven de fattigaste
församlingsmedlemmarne sådana hvilostäder. Det är dessa
klippgrifter (saxa cavata), som Aurelius Prudentius
besjunger såsom de kristnes hvilorum, hvilka troget skola
skydda hvad som blifvit dem anförtrodt intill
uppståndelsens dag. (Se den latinska texten till psalm 492
i svenska psalmboken.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rydvaria/b0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free