Varia (filosofiska, historiska, språkvetenskapliga ämnen) / Tro och tro (1910) Author: Viktor Rydberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Tro och tro.

(Ur förordet till Axel Krooks Tro och Otro 1864.)

-- -- -- -- Tiden mognar för en andlig hvälfning. Det rådande tillståndet af våldsam motsägelse mellan de religionsföreställningar, som inplantas i barnet, och den världsåsikt, som möter ynglingen i vetenskapen och i lifvet, blir odrägligt för allt flere och kan endast vara öfvergångsskedet till ett annat och bättre. Det är en strid som man länge fast ingalunda på träffande sätt, betecknat såsom kampen mellan tro och tänkande. Det parti, som utgår från den synpunkt, att i människan finnas tvänne väsentliga och likväl sinsemellan oförsonliga andliga drifkrafter -- det kallar dem »känsla» ocb »förnuft», »hjärta» och »hufvud» -- och att människans sanna utveckling, hennes frid och salighet bero därpå, att striden snarligen ändar med förnuftets fångenskap under trons lydnad, med tankens bindande till händer och fötter i dogmens band -- detta parti kan visserligen anse en sådan beteckning träffande, ty dels blyges detsamma ej att öppet förklara krig mot förnuft och vetenskap, dels vill det så gärna göra tron till sin

XIV:167

partiegendom. Men i verkligheten är striden en som föres mellan tro och tro, och skillnaden är blott den, att man å ena sidan fordrar en förnuftsvidrig tro, å andra en förnuftsenlig.

Om nu det religiösa lifvets djup och innerlighet bero af trons styrka, så ligger den frågan nära till hands: på hvilken sida är den ljusare utsikten till »en fast förtröstan på det man hoppas och en öfvertygelse om det man icke ser»? Månne där, hvarest tron funnit ett innehåll, mot hvilket förnuftet städse måste resa sig till gensägelser, eller där, hvarest trons innehåll fullständiggör förnuftets eget, och bägge, i stället för att bekämpa, stödja hvarandra? Månne där, hvarest tron ser sin räddning i förnuftets dödande, eller där, hvarest tron vinner nya andliga rikedomar af förnuftets lefvande verksamhet? Månne där, hvarest man under oupphörlig ångest måste ropa: »jag tror -- Herre, hjälp min otro!» eller där, hvarest man i lugn förtröstan och i harmoni med sig själf kan säga: »jag vet, på hvem jag tror!»

På samma gång som du tecknade din berättelses hjälte, har du ock besvarat denna fråga. Din bok inskärper hos läsaren, att en tro, som äger hänförelsens hela styrka, kan lefva i en tänkande ande. Detta är ej den minsta förtjänsten hos ditt verk. Må det bära goda frukter och vara förelöparen till andra af samma hand och i samma riktning!