Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
musslorna (Mytilus); bos dessa och åtskilliga andra tjenar foten att
utspinna ett knippe af sega trådar, kalladt skägget (byssus), hvarmed
djuret fäster sig vid hafsbottnen. Ämnet till skäggtrådarne
afsöndras ur en vid fotens bas belägen grop, hvarifrån det ledes genom
en ränna på fotens undersida: det är i början klibbigt, men
hårdnar sedan och antager en hornartad konsistens; hos några (t. ex.
slägtet Pinna) är skägget så fint, att det förarbetas och användes
till förfärdigande af handskar, penningpungar o. s. v. Hos sådana
musslor, som borra i trä och sten, t. ex. skeppsmasken (Teredo)
m. fl., utgör foten borr-organet, och är på ytan besatt med otaliga
små, hvassa, kiselartade krystaller, så att den kan verka såsom en
rifskifva. Hos andra musslor, som sitta fastvuxna medelst ett af
skalen (t. ex. ostronen), saknas foten helt och hållet (fig. 287).
De båda skalen äro alltid kalkartade och hafva en af mantelns
form beroende gestalt. Merendels äro musslorna likskaliga; dock
finnes det många, såsom t. ex. kammusslorna och ostronen, som
äro olikskaliga. Oftast äro skalen mer eller mindre oliksidiga, så
att de framför låset äro kortare och mera rundade, bakåt mera
utdragna (fig. 288); låsbandet, som ligger bakom låset, antingen
utanför, emellan eller innanför skalkanterna, åstadkommer genom fin
elasticitet, att musslan öppnas, så snart hon icke hålles sluten
genom sammandragningen at slutmusklerna, hvilka sträcka sig tvärt öfver
från det ena skalet till det andra, och än äro två (fig. 35) till
antalet, än blott en enda (fig. 287). Efter döden, då dessa muskler
äro slappade, gapa musslorna derföre alltid. Merendels sluta de
båda skalkanterna öfverallt tätt intill hvarandra, då musslan dragit
ihop skalen, men stundom stå de ifrån hvarandra på ett bestämdt
ställe, och musslan säges då vara gapande. Stundom saknas
låständer, i hvilket fall skalen förenas af låsbandet ensamt. Antalet
och formen af låständerna och de sidotänder, som ofta finnas i
skalkanten framför och bakom låständerna, äro mycket omvexlande och
lemna goda karakterer för bestämmandet af de olika slägtena. På
sidorna om låset, framför låsbandet, ser man vanligtvis tvenne
upphöjda, icke sällan något inåt böjda eller vridna knölar, hvilka
kallas hvirflar (umhones): det är från dessa punkter, som skalens
tillväxande utgår. Det merendels aflånga, stundom genom upphöjda
linier, olika färg eller på annat sätt utmärkta rummet kring
låsbandet heter sköldfältet (area); en icke sällan på samma sätt
utmärkt fläck framför hvirflarne heter lill-fältet (Lunula).— På
insidan af ett musselskal iakttager man ett eller två djupa intryck,
der musklerna varit fästade; äfven manteln, som ligger utomkring
den öfriga kroppen och närmast intill skalet, lemnar ett intryck på
dess insida, som motsvarar hans konturer under lifvet (fig. 289).
Hos de musslor, som äro försedda med siphoner, visar detta man-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
