Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(fig. 3 5). Sjelfva tarmen går efter en eller flera vindningar till
djurets ryggsida, och är merendels tätt inbäddad mellan inelfssäckens
öfriga organer (lefvern, generationskörtlarne): dess ändstycke löper
under skalets låsrand till kroppens bakre del och genomborrar
härunder hos de flesta musslor hjertat (såsom också är fallet hos några
snäckdjur), samt öppnar sig på en papill i mantelhålan. —
Spottkörtlar saknas; deremot är lefvern ganska stor.
§ 26 3. Cirkulations apparaten visar i allt väsendtligt samma
byggnad, som hos snäckdjuren, utom att hjertat allmänt har två hjertöron.
Någongång finnas två skilda hjertan. Likasom hos snäckdjuren, synas
kapillarkärl saknas. Blodet drifves ur hjertkammaren in i två
hufvudar-terer, en främre och en bakre, hvilka sedan vidare förgrena sig:
det venösa systemet ersättes till största delen af mellanrummen
mellan de särskilda organerna och af andra, särskilda väggar
saknande håligheter. Tvenne sådana större venösa sinus finnas allmänt
vid gälarnes bas; i dem samlar sig det venösa blodet för att gå
till gälarne antingen omedelbart eller efter att hafva passerat genom
de båda njurarne, hvilka här vanligtvis kallas det Bojanus’ska
organet. Detta genomsättes af blodrum och står i kommunikation dels
med hjertsäcken, dels, genom sina utföringsgångar, med det
omgifvande mediet, och på detta sätt kan vatten upptagas och blandas
med blodet. Andra öppningar finnas på musslornas fot, genom hvilka
det intagna, med näringsvätskan blandade vattnet åter kan aflägsnas.
Utan tvifvel har detta upptagande af vatten i kroppens inre, hvilket
vi äfven sett förekomma inom de båda föregående klasserna, sin största
och närmaste betydelse för respirationen, men visar sig äfven vara
af vigt för ställflyttningen, derigenom att kroppen och i synnerhet
foten genom det införda vattnet kan i hög grad utspännas.
§ 264. De aldra flesta musslorna äga å ömse sidor om kroppen,
mellan denna och mantelskifvan, tvenne bladlika gälar, som äro
fastvuxna upptill, vid djurets ryggsida, och fria nedåt (sällan
sammanvuxna med hvarandra). Det inre, närmast kroppen belägna, är
större än det yttre, som till och med stundom saknas. Hvarje
gälblad består af tvenne lameller och visar sig vara sammansatt af ett
betydligt antal långa, smala småblad, som ligga intill hvarandra, likt
tänderna i en kam, så att gälbladet får ett strimmigt eller veckadt
utseende. Dessa småblad, som inuti understödjas af broskartade
stafvar, vid hvilka blodrummen befinna sig, äro hos många musslor (t.
ex. kammusslorna) fullkomligt åtskilda, men i allmänhet äro de
tvärsöfver på sådant sätt förenade med hvarandra, att det bildas en rad
af springor mellan två och två af dem, och hvarje gäl
erhåller ett gallerlikt genombrutet utseende. Genom de stora,
vibrerande cilier, hvarmed gälspringornas kanter äro beklädda,
vidmakthålles ständigt en ström af friskt vatten inuti detta gallerverk. Utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
