Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stycke, kalladt underläppen (lahiuni), hvilken betäcker rnunöppningen
baktill och under, likasom öfverläppen täcker den framtill. Dess
fasta, hornartade basalstycke kallar man vanligen för hakan
(mentum), och den merendels mjukare, läder- eller hinnartade del, som
framtill sluter sig till hakan och
som motsvarar de delar
tillsammantagna, som hos maxillerna heta
stipes, squama och malas, betecknar
man såsom tunga (ligula). Denna
bär likaledes vid sin bas ett par
palper, lalialpalperna (fig. 328, d).
I fall endast de inre tuggstyckena
sammanväxa med hvarandra, men
de yttre förblifva fria, kallar man
de förra för tunga i inskränktare
mening och de sednare för hitungor
(paraglossa) — Hvad nu alla dessa
mundelars form för öfrigt beträffar,
så varierar den naturligtvis efter
födoämnenas beskaffenhet och
konsistens. Palperna bidraga att fasthålla
födoämnena, under det dessa
sönderdelas af mandiblerna och
maxillerna.
Någongång erhålla mandiblerna
en enorm utveckling och bilda ett
slags tång framför hufvudet, såsom
man t. ex. ser hos ekoxarne och andra skalbaggar af slägtet
Lucanus (fig. 329).
§ 297. Hos insekter med sugande mundelar förlänga sig
vissa af mundelarne så, att de bilda ett slags rörformig snabel, i
hvars inre man ofta finner fina borst, hvilka verka såsom små
lancetter och utgöras af mandiblerna och maxillerna, hvilka blifvit så
modifierade, att de endast med svårighet kunna igenkännas.
Hos de egentliga bien, rosenbien (fig. 3 30), humlorna och andra
insekter, tillhörande Hymenopterernas eller steklarnes ordning, visar
munapparaten en byggnad, som på sätt och vis står midt emellan dessa
båda ytterligheter. Öfverläppen (fig. 331, a) och mandiblerna (b) likna
de tuggande insekternas, men maxillerna och labium (d) äro ofta
mycket förlängda, och de förra omsluta då tungan i form af ett rör,
så att dessa organer tillsammans bilda en snabel, hvilken tjenar att
leda de mjuka eller flytande födoämnen, hvaraf dessa insekter nära
sig. Denna snabel är rörlig vid basen och böjlig utefter hela sin
längd, men kan icke inrullas, såsom vi snart skola få se är fallet
Ekoxe (Lucanus).
Fig. 329.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
