- Project Runeberg -  Zoologins grunder. Sednare afdelningen, Djurrikets system, II, Ryggradslösa djur /
352

(1865) [MARC] Author: Tamerlan Thorell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



jemte ändtarmen i en kloak, eller äger en särskild könsöppning. Med
den gemensamma äggledaren eller slidan stå åtskilliga bidelar i
förbindelse, af hvilka sädes-gömmet (receplaculum seminis) är den
vigtigaste. Det fylles nämligen vid parningen med sperma, i
hvilken zoospermerna eller sädeskorpusklerna ofta bibehålla sig veckor
och månader igenom dugliga till befruktning. Dessutom iakttager man
ofta en liten säck (bursa copulatrix), i hvilken hanens parningsorgan
intränger, samt vidare ett eller flera par körtlar (kitt-organer), som
afsöndra en klibbig vätska, hvarmed äggen öfverdragas, då de afsättas.
Till honans generationsöppning sluta sig ofta såsom en omedelbar
fortsättning de till ett läggrör, borr eller gadd ombildade sista
abdo-minalsegmenten, medelst hvilka äggen öfverföras till ett för deras
utveckling gynnsamt ställe (§ 291).

§ 309. De hanliga generationsorganerna eller testiklarne äro
likaledes oftast pariga, sällan sammanvuxna till en enda kropp, men
äga äfven i detta fall två utföringsgångar. De utgöras antingen af
tvenne längre, merendels hopslingrade blindsäckar, eller ock består
hvardera testikeln af talrika små rör eller blåsor, förenade med
hvarandra på olika sätt, hvarigenom dess utseende blifver mycket
omvexlande: solfjäderformigt, stjern- eller klaslikt o. s. v. Testiklarne
öfvergå i hvar sin sädesledare, hvilken ofta är lagd i många bugter, och
utmynna slutligen i parningsorganet medelst en gemensam utföringsgång,
som oftast utvidgar sig till en sädesblåsa; parningsorganet ligger oftast
indraget i bakre ändan af abdomen och omgifves merendels af de
till hornartade lameller eller tånglika bildningar omgestaltade sista
abdominalsegmenten. I sädesledarne utmynna 1—3 par
körtelsäckar, hvilkas lätt stelnande sekret tjenar till att kring de i knippform
nedstigande zoospermerna (I: fig. 160, B) bilda ett hölje
(spermatophor), hvarmed de äro omgifna, då de vid parningen införas
i de honliga generationsorganerna. — Hos trollsländorna ligger
parningsorganet på buksidan af andra abdominalsegmentet, således
långt framför mynningen af sädesledaren, hvilken öppnar sig i
spetsen af abdomen: det står i förening med en sädesblåsa, som djuret
före parningen fyller med sperma genom att kröka abdomen så, att
sädesledarens mynning kommer i beröring med en öppning, som för
in i den nämnda blåsan.

§ 310. Det vanliga, men icke enda fortplantningssättet inom
insekternas klass är könsfortplantning efter föregången parning, och
i sådant fall lägga insekterna merendels ägg, och föda endast
sällan lefvande ungar. Äggen befruktas i allmänhet först, sedan de
ernått en betydlig utveckling och lemnat äggrören, nämligen då de
passera äggledaren, der några från sädesgömmet utträdande
zoospermer möta dem och genom fina små hål (micropyle) i äggets ena
ända intränga i detta och upplösa sig i dess inre. Emellertid har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:47:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ryggrad/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free