Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom arterna af det till tvåvingarnes ordning hörande slägtet Tachina
(hvilkas larver äro parasiter), föda verkligen lefvande ungar. Hos
de s. k. lusflugorna (Pupipara;) äger det märkvärdiga förhållandet
rum, att icke blott ägget, utan äfven larven genomgår hela sin
utveckling i moderdjurets kropp, så att larven, hvilken erhåller sin
näring från en i de honliga generationsorganerna utmynnande
"mjölkkörtel", framfödes fullvuxen och färdig att förpuppa sig.
Insekterna föröka sig i allmänhet starkt: många insekter lägga
tusentals ägg, termithonan stundom på ett enda dygn ända till 80000 ;
somliga äro dock jemförelsevis föga fruktsamma, och skalbaggarne
t. ex. lägga i medeltal endast 20—50, loppan omkring 10 och
många flugor ännu färre ägg. Förökningens styrka beror emellertid
icke blott på honans fruktsamhet, utan ock på den
omständigheten, huruvida ungarne utveckla sig så fort, att flera generationer
kunna följa hvarandra under loppet af en sommar. Vid den
könlösa fortplantningen stiger förökningen stundom till det otroliga: så
t. ex. kan en enda bladlus redan efter femte generationen hafva ungefär
6000 millioner afkomlingar. Emellertid fortplanta sig de flesta
insekter endast med en eller två generationer om året, och döden
följer vanligen, i synnerhet för hanarne, sedan de en gång parat sig.
Fig. 347.
Larven af en dagfjäril, Papilio machaon.
§ 312. Den grad af utveckling, hvari ungarne lemna ägget
eller moderdjurets kropp, är mycket olika. De aldra flesta
insekter undergå under sin tillväxt mer eller mindre påfallande
formförändringar, hvilka man sammanfattar under benämningen
metamorfoser (I: § 388), och efter hvilkas genomgång de först erhålla
könsmognad. De nykläckta eller nyfödda ungarne utmärka sig icke blott
alltid genom saknaden af vingar, utan äfven och hufvudsakligen genom
den ännu i blott ringa grad utvecklade heteronomien i
kroppssegmenteringen, hvarföre deras utseende i många afseenden erinrar om maskarnes
typ, och folkspråket också allmänt betecknar dem med benämningen
maskar. Såsom exempel kunna vi anföra fjärilarnes larver (figg. 347 o. 350),
hos hvilka kroppens sednare tredelning ingalunda ännu är tydligt utpräglad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
