Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hydatina senta: a. hjulorganet;
— b, svalget; — c. magen; — d,
kloak; — e, anus; — f.
spottkörtlar; — g, äggstock; — h, muskler.
rus"), och hårdskaliga vinterägg, hvilka
öfvervintra. — Utvecklingen är merendels
enkel, utan metamorfos.
§ 387. Alla hjuldjur lefva i vatten, så
väl i sött som i salt, och nära sig dels af
växtämnen, dels af infusionsdjur och
dylikt. Många äro kända såsom mycket
seglifvade, såsom t. ex. den i regnvatten
ofta allmänt förekommande Rotifer (fig.
44): de kunna ligga hoptorkade i flera
månader, ja i åratal, och åter lefva upp,
när de fuktas med vatten. — 1. De
flesta hjuldjuren (Enterodela) hafva en
fullständig tarmkanal, med tarm och anus;
sådana äro t. ex. de i hylsor fastsittande
slägtena Floscularia och Lacinularia, och
de fritt kringsimmande Rotifer (fig. 44),
Hydatina (fig. 432) och Brachionus (fig.
431). — 2. Några (Gastrodela) sakna tarm
och anus: af dem anföra vi slägtet
Asplanchna.
Kl. II (XVI). RINGMASKAR (Annulata).
§ 388. Dessa maskar hafva en långsträckt, cylindrisk eller
plattad kropp, som nästan alltid är segmenterad och försedd med
rörelseorganer, hvilka i allmänhet utgöras af borst, sittande på
fotknölar långs kroppens sidor, stundom af sugskifvor. Nervsystemet
bildar en ventral gangliekedja, och tarmkanalen har både mun
och anus.
Den i allmänhet långsträckta, ofta mycket långa kroppen är
genom inre skiljeväggar delad i ett merendels obestämdt antal
homonoma segment, som i allmänhet också äro urskiljbara utvändigt:
stundom, såsom hos blodigeln t. ex., är likväl de särskilda
segmentens hud genom tvärfåror afdelad i ringar, som äro lättare att
urskilja, än sjelfva segmenten. Sljern- och pilmaskarne äro
osegmenterade: hos de öfriga är segmentens antal mycket olika, och vexla
från några få till inemot 4—500. Ofta afsöndrar den mjuka,
chitinhaltiga huden ett rör, som än består af en seg slemmassa, än,
såsom hos Sabella och Terebella, är fastare, läderartadt, och då ofta
förstärkt genom upptagandet af främmande kroppar, t. ex. bitar af
snäckskal o. d.; än är det hårdt och kalkartadt, såsom hos Serpula.
Ofta visar huden en vacker, perlmorskiftande glans; stundom är den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
