Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Rysslands befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rysslands befolkning
25
se vi, att de senares egen, fäderneärvda kultur
står högre än den ryska. Överallt se vi ryskheten
i kamp med de högre stående nationaliteterna, som den
vill assimilera och draga ned till sin egen lägre nivå.
Därom yttrade den franske ministern Yves Guyot år
1904: »Vad beträffar ukrajnarna är det tydligt, att deras
kultur stod mycket högre än moskoviternas. I stället
för att befordra denna kultur hava moskoviterna hållit den
tillbaka och fortfara alltjämt att göra det. Den ryska
makten företräder ingalunda något civilisatoriskt element,
den förkväver de folk som den absorberar. Den gör detta
sedan länge med ukrajnarna och senast har den begynt
göra det med finländarna. Att draga ännu hårdare till
den kedja, som omsnärjer de sedan århundraden av
tsarismen underkuvade folken, det är ej rätta medlet att
göra Ryssland större och upprätthålla dess maktställning.
Såsom Ryssland nu är ter det sig nästan som en stor,
gelatinartad massa med en mycket obetydlig nervapparat.
Den tsaristiska despotismen har velat göra allt likformigt
i strid med den lag för folkens evolution, som Herbert
Spencer så klart uppvisat. Ryssland kan ej utveckla sig
vidare om det ej vill finna sig i att bliva heterogent.»
Varje försök av ett kulturellt lägre stående folk att
behärska högre stående har hittills alltid i längden visat
sig fåfängt. Omöjligt är det framför allt där det
härskande folket är i minoriteten och där mer än hälften
av invånarna måste spela rollen av undertryckta, av
medborgare av andra klassen.
Att detta tillstånd i längden är ohållbart, därom äro
även alla ryska politiker på det klara. Det gives två
utvägar. Den ena är att låta de främmande [nationaliteterna
utveckla sig på nationell grund, d. v. s. att låta det
autokratiska, centraliserade Ryssland övergå i en
nationalitetsstat, inom vilken varje nation behåller rätt till egen,
fri kulturutveckling. Den andra vägen är den, som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
