Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Polackerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polackerna
141
säkert, till det gamla systemet, återtog det mesta av vad
hon nyss hade gått in på, gjorde Wien—Warschaubanan
rysk och fråntog därmed tusentals polacker (som ju i
Polen ej fingo bekläda statstjänster) deras sista
förvärvsmöjlighet, hetsade judar och polacker mot varandra för
att hålla den nationella och sociala söndringen vid liv.
Slutligen lösgjorde hon guvernementet Cholm från den
politiska föreningen med konungariket, för att ställa det
under ryska undantagslagar och därigenom så mycket
lättare göra det ryskt. Och allt detta skedde i det
numera så kallade konstitutionella Ryssland, gillades i
riksduman, gick till och med alltför långsamt enligt många
ryssars mening.
Den polska nationen lät — tycktes det — göra med
sig vad som helst. Visserligen lät den varmblodigare
ungdomen förleda sig till demonstrationer och hemliga
organisationer, som blevo utspionerade och fruktansvärt
bestraffade, men ingen vågade mera någonsin tänka på
öppet motstånd. Man fogade sig i det oundvikliga,
hoppades på ett drägligare öde i framtiden och trodde
att det värsta var överståndet, som om man ej hade
känt ryssarna och deras elementära förstörelsedrift, som
aldrig har ryggat tillbaka för något hinder och med sin
otroliga envishet hittills alltid har nått sitt mål. Man
kallar detta ett uttryck för den ryska imperialismen, men
denna är olik den engelska: den nöjer sig icke med att
annektera och härska över nya riken, den förstör deras
egenart. Och därför hade polackerna ingen anledning att
vänta någon lindring i sitt hårda öde. I Ryssland äro
alla element fientligt sinnade mot dem: byråkraten, för
vilken det självständiga draget i den polska
national-karaktären är en styggelse, mannen av folket, som i den
katolske polacken ser en »hedning», den liberale, som
snarare sympatiserar med den polske juden än med den
till hela sitt väsen honom främmande polacken, likasom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
