Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Georgierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georgierna
189
SJUTTONDE KAPITLET.
Georgierna.
Mer än hundra år ha förflutit sedan ryssarna fattade
fast fot i Georgien. Ursprungligen skedde detta utan strid.
Det ständiga krig Georgien under århundraden fått föra
mot otaliga fiender tvungo det slutligen att söka skydd hos
Europas .kristna makter. Såsom kristen stat stod det’alldeles
isolerat mitt i en muhammedansk-asiatisk omgivning, och
denna isolering blev orsaken till dess undergång.
För att undgå turkarnas och persernas ok bönföllo
georgierna flera västeuropeiska makter om hjälp, men
förgäves. Västeuropa intresserade sig alls icke för detta
avlägsna land, och så blev Ryssland den enda makt det
kunde vända sig till i sin nöd.
Redan i femtonde århundradet började de georgiska
konungarna träda i diplomatisk förbindelse med de ryska
tsarerna. Resultatet var endast, att perserna och turkarna
upprepade gånger togo blodig hämnd för detta närmande
till Ryssland. I början av sjuttonde århundradet härjades
Georgien två gånger av den persiske schahen Abbas
endast på grund av dylika förhandlingar med Ryssland.
Landet hade emellertid ingen annan utväg och kunde endast
vänta stöd av Ryssland i sin kamp för kristlig kultur och
nationell frihet.
Konung Heraklius II fullbordade detta närmande
genom att år 1783 avsluta ett fördrag med kejsarinnain
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
