Ryska revolutionen / Första häftet / 6 (1917) Author: Hannes Sköld Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Revolutionens förspel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sista månaderna av år
1916. Han råkade att i
kejsarinnans närvaro
berätta om ett slag mellan
tyskar och ryssar, som
inte utfallit till de förras
fördel, och till råga på
olyckan gällde det ett
hessenskt regemente,
vilket skulle ha gripit
till flykten för ryssarna.
När den höga damen
hörde denna berättelse,
blev hon blek av raseri,
stampade med foten i
golvet och ropade: »Mina
hessenska soldater fly
aldrig!»

Klokt råd. Nikolaj rådfrågar Rasputins ande om han bör gå med på en folklig regering. Rasputins ande: »Jaga duman dit pepparn växer, och därmed punkt!»

Men om tsarinnan
Alexandra också i själ
och hjärta alltid förblev
prinsessan Alice av
Hessen-Darmstadt, så
var det dock ett drag i
hennes karaktär, som
man skulle kunna
frestas att kalla äkta ryskt,
och det var den böjelse
för mysticism, som hos
henne ytterligare
förstärktes av ett nervöst
och ett hysteriskt
temperaments ingivelser. I
detta stycke påminner
hon om en annan tyska,
som för ett århundrade
sedan, under Alexander den förste, spelade en i viss mån
liknande roll vid det ryska hovet: madame Krüdener,
en kvinna vars andliga horisont dock, trots allt, var
betydligt vidare än den nu störtade kejsarinnans.

Ikon nedlagd av kejsarinnan och hennes döttrar på Rasputins grav.

Slugt beräknande hovmannahjärnor förstödo att utnyttja
detta karaktärsdrag hos kejsarinnan till sin förmån.

Bland de mystiker ocli svärmare, som tid efter annan
omgåvo kejsarinnan spelade archimandriten Feofan någon
tid en viss roll.

Feofan var, efter vad som säges, ingen lycksökare, utan
en djupt religiös natur, vilken i sig hade stoff till en
anakoret, ett trosvittne.

Med denne man hade nu Rasputin på ena eller andra
sättet blivit bekant. Men det hände med honom som med
så många andra uppriktigt religiösa fromheter: han kunde
inte skilja fromheten från hyckleriet, utan tog Rasputins
gudfruktighet för kontant. Feofan nämnde några ord om
denne nye juridivyj, denne nye i tron enfaldige vid hovet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>